Hajken
Idag är det dags för den jättesuperduperstora hajken som vi har övat inför nu så länge. Vi dagisfröknar vill bara att ni ska veta exakt vad som gäller, så även om vi har haft möten och träffar om hajken så ser planerna ut så här:
1. Anders - tänk på att man inte förlorar bara för att man inte kommer först. Om man hittar alla kontroller är man jätteduktig!
2. Anders T. - Det kan kännas jobbigt att vänta på Anders men bli inte ledsen för det. Ta med dig snuttefilten till växlingsområdet så kommer det gå bra. Dagisfröken Gunnar kan ha hand om snuttisen sen när du springer.
3. John-Are - Tyvärr får du inte springa så länge men istället får du springa ditt snabbaste. Bra va?
4. Isak - Det kommer vara mörkt ute så om du blir rädd, krama ett träd, det gör inte så mycket att det tar lite tid - du kommer ändå vara ute i skogen länge. Sen kan du, om du vill, stoppa ner en liten Barbie i fickan och ha med dig om du skulle bli rädd.
5. Mathias - Nu är det kanske inte så många som springer samtidigt som du längre, men då kan du tänka så att ju snabbare du hittar alla kontroller, desto snabbare får du träffa dina dagiskompisar!
6. Pål - Vi har pratat om det här tidigare, på vuxendagiset springer alla barn väldigt väldigt fort, och det gör att det är svårt att säga en exakt tid som Mathias kommer in. Så måste det få vara Pål. Tänk på det. Men tänk på att ta med dig ficklampan.
7. Michal - Om du måste fråga någon om vägen - tänk på att göra det på svenska. Du kan faktiskt svenska för det har vi ju övat på.
8. Michal S. - Här i Sverige ser skogen annorlunda ut än hemma i Tjeckien men kartan ser likadan ut. Följ kartan om du blir osäker och kom ihåg att hitta alla kontroller!
9. Mathias M. - Du vet ibland, när du vill springa för att du har massor av spring i benen, fast vi har vilostund, brukar vi fröknar säga att du får lugna ner dig lite. Idag tänker vi inte säga det, du får springa ditt allra allra fortaste!
10. Petr - Det är aldrig roligt att vara sist men på den här hajken är det det finaste - att få springa sist. Tänk på det när du väntar innan start!
Lycka till pojkar, vi finns alltid i närheten och tänk på att det bara är en lek!
/Dagisfröknarna
Pål
I helgen som var sken solen jättejättemycket och det var nästan lika varmt som det är på sommaren. Det var väl härligt? Nu är det inte lika varmt och många av er har klagat hos oss fröknar så vi har varit tvungna att plocka fram både vantar och mössa åt er här på dagiset! Det är tur att era föräldrar har skickat med det!
Idag är det Påls tur att berätta om sig själv och vad han gjorde innan han hamnade på vuxendagiset. Varsågod Pål!
Hej.
Jag heter Pål. Min pappa kan spöa alla era papper för min pappa är millitäär. Han är stoor åck starck ocxå!! Inan ja börja po vuxändagisät var jag me min pappa på hans dagis - armen! Där lärde jag mej stå rak i rygen, att kåma i tid och at alltid avläga en OBSLÖSA när jag komer till dagis. En OBSLÖSA stor för
Orjentering - kul!
Bevackningsåmråde - vad man ska vackta
Sett att tillkala chäf - hur man ropar på dagisfrökän
Lösen - de hemlia lösenordet
Öppnande av äld - när man leker pangpang!
Ställning - åftast klätterstälningen
Avlösning - när dagisfröken blir avlöst av en anan fröken
Här e två billder på mej:
Jivackt!
/Pål
PS! Kåm altid i tid! Sånt e vicktit! DS.
PS ijen. Ja har svårt å bestäma mej - fyra olika tjejor har fråga chans på mej - vem er snygast? Rösta genom at skriva en kåmentar. Tjejj 1 er lengst til vänster. DS igän.
Sandlådor
Barnen på vuxendagiset har fått en ny sandlåda. Vuxendagiset saknade faktiskt sandlåda under lång tid. Barnen klagade eftersom de kanske ska springa runt i en massa sand i sommar. Då behövde de öva på det innan. Det förstod fröken Gunnar. Efter mycket tjat, gnäll och t.o.m. ett och annat vått öga snickrade fröken Gunnar ihop en sandlåda. Det har grävts många tunnlar och byggts många slott i den, men nu ska den bytas ut mot en nyare och lite större sandlåda. Det är ju så ibland, man behöver lite omväxling. En del av barnen kommer säkert att sakna den gamla sandlådan. Därför åkte Vuxendagiset till sandlådans nya hem vid Hemfosa tågstation och tog en bild på den. Här är den:
Någon har redan hunnit leka med den och ritat en fin teckning ovanför där Gunnar har skrivit sitt namn så man vet vem som har gjort den.
Här är en bild på den nya sandlådan:
(Barnen har fullt upp med att inviga den och hann inte posera för kameran)
Jakten på den perfekta geggamojan fortsätter med den nya lådan!
Gula löv!
I fredags sprang pojkarna en bana på kvällen. Det var lite oroligt innan för vi visste inte om vi skulle hinna både Bolipompa och springningen. Det är roligt att springa på kvällen. Det är spännande när det är mörkt, men en del blir rädda. I fredags var det en otäck skog och flera barn blev rädda och vågade inte springa runt. Men Erik tyckte det var jätteroligt och efteråt fick han ett gult löv av metall för att han hade hittat runt. Bra Erik! Isak fick också ett löv, men det var i en annan färg. Eriks löv var lite finare, men det spelar ju ingen roll. Det var ju jättemånga som inte fick något löv alls, så Isak var också jätteglad.
Isak
Hej alla små dagisbarn!
Idag har det hunnit bli Isaks tur att berätta om sig själv! Vi dagisfröknar vill passa på att tacka för den här veckan också - ni är verkligen de goaste dagisbarn som finns! Åh vad vi tycker om er alla!
Hejj hejj! Dett är jag, Isak-Fisak!!
Jag vil bara brätta om mej åck min fammillj. Jag kommär från Småland. Där är alla släckt med varrandra! Det är därför jag äer som jag är säjer min mama och papppa. För att ni ska försto så har jag en billd med mitt släcktträd på:
Der ser ni att mina föreldrar var hallvsyskån och att min farmor, farfar, mormor och morfar var syskon alla. Det är smart, säjer mamma, för då har mann släckten sammlad. Fiffickt!
Nu ska jag hemm och se på Disnydax! Jag lengtar till mondag när vi får vara på vuksendagiset ijän!
For salg!
Som ni vet är vårt vuxendagis ett lite ovanligt dagis. På de flesta andra dagis så är alla barn svenska och kommer från Sverige. De flesta i vårt vuxendagis kommer också från Sverige men vi har några som är lite annorlunda; vi har norrmän, tjecker, schweizare och så Isak. Idag är det i alla fall John-Ares tur att skriva lite. Varsågod John-Are!
Hei barnehagevenner!
Det er meg, Jonn-Arree! Jeg vil selge mine My Little Ponysar! Jeg har en hel kolleksjon av dem og min favoritt er de begge skjønnhetssalonerna dere kan se lengst nede på bildet. Det er kjempemorsomt å leke med dem og det er det desidert beste måtet å bli lykkelig!!
Jeg ønsker 1000 penger for hele samlingen men jeg kan tenke meg byttehandel mot for eksempel en tråbil (Isak! Jeg er veldig interresert av din tråbil!!!).
kjempeklemmer!!
/Jon-Ådre
Skriv en kommentar hvis du vill kjøpe dem!!!
Fröken-orientering
Precisionsorientering uppfanns för länge sedan för att barn och vuxna som råkat ut för en olycka eller nåt också ska kunna vara med och leka. Eftersom man springer lite olika fort om man har haft lite otur så spelar det ingen roll hur fort man springer. Istället ska man försöka lista ut vilken kontroll som är den rätta. Det är svårt att förklara vad det egentligen går ut på, men det är säkert lätt när man försöker.
Precisionsorientering är tyvärr inte så omtyckt av de som bestämmer i orienteringsvärlden. Det är synd, för det är den form av orientering som har störst chans att få räknas till de olympiska lekarna - och där vill ju alla vara med!
Precisionsorientering uppfanns alltså för att funktionshindrade också skulle kunna vara med och orientera. Samtidigt uppfanns en annan form av orientering som riktar sig till de sinnesslöa. Den heter sprint. Man hittade på den för att också de orienteringslöpare där hissen inte går hela vägen upp ska kunna vara med och springa utan att komma bort hela tiden.
Sprint-grenen är nu den gren som de som bestämmer tycker är viktigast, fast det säger de ju inte. Det bara märks i de val som man gör. Att de som bestämmer tycker bättre om sprint än om annan orientering kanske säger mer om deras egenskaper än om något annat.
Den första helgen i maj är det precisionsorientering i Södertälje. Några från Vuxendagiset kommer kanske att delta.
Utflykt igen!
Barnen har tyckt att det har varit roligt att åka på utflykt under våren, och de har skött sig så bra varje gång, därför bestämde fröknarna att Vuxendagiset skulle göra en påsk-utflykt. Barnen tyckte det var jätteroligt och fröknarna tyckte det var bra med en prov-hajk inför den stora hajken.
Här är några bilder från ditresan:
Springa länge
Tomas sprang fortare än de andra, men blev rädd när han blev ensam och kramade ett träd - precis som han har lärt sig att man ska. Bra Tomas!
Vid några tillfällen kände barnen sig osäkra på var de var, men efter att de kramat träd ett tag så kändes det bättre. Då kunde de fortsätta.
Några gånger blev barnen ledsna och oroliga när de var vilse. Då räckte inte träden till. Fröknarna fick komma och lugna barnen och visa vägen innan de kunde fortsätta själva. Men det var bara några gånger. Barnen klarade sig själva nästan hela tiden! De är så duktiga!
Om man springer jättelångt så får man ibland lite extra uppmärksamhet. Det betyder inte att man är viktigare än någon annan. Den här gången sprang Petr tillräckligt långt för att uppmärksammas lite extra. Här ser vi honom närmast kameran. De två andra pojkarna på bilden är bröder. De var också jätteduktiga.
Många var trötta efteråt, men tröttast av alla var nog en kompis till Vuxendagiset, Johan H, som bor i Uppsala. Efter två timmars springande hade han kommit nästan lika långt som de som kommit längst, men sedan tröttnade han lite. Här är en bild på honom i hans fina dagisdräkt och sovluva efter springningen.
